EM JO TH

Det är svårt det här. Jag tänker bara på en sak. En person. Hela tiden. Och det är klart att jag ältar, jag ältar hela tiden. För även om jag i förra inlägget skrev att jag inte skulle det och att det inte var värt det, så finns det väl inget som är så värt. Det vi hade tillsammans var det största och viktigaste jag hade. Nu har jag det inte längre. Livet som jag kände det är borta, och jag kan inte ringa dig när jag känner för det.

Julen fortsätter vara halvbra. Var ute igår med Matilda. Fattar nada av hypen runt att gå ut på juldagen. Det var ju precis lika roligt/tråkigt som vilken fredag eller lördag som helst? Fast det beror också på att vi var på ett av stans sunkigaste ställen; Hang Loose, där det alltid luktar mystiskt på dansgolvet.

Idag är det übersläktmiddag. Till och med helsingborgarna är i stan, men tydligen har pappa Tommy blivit magsjuk så att hela familjen får stanna hemma för att inte smitta oss. Lägligt. Och så kommer jag behöva berätta för alla om vad som hänt. Skit. Jag vill inte gråta inför hela släkten.