Jag vet att ni läser det här, SP3K.
(Bildfunktionen fungerar fortfarande inte. Men håll till godo.)
Jag har tagit studenten nu. Lilla jag. Det var min tur nu, efter alla syskon, kusiner och vänner, det var min tur att springa ut på trappan. Vi drack bubbel klockan tio på morgonen, skrev i varandras mössor och åkte flak.
Och det var kanske den roligaste dagen i mitt liv. Åtminstånde topp 3. Minst!
Jag fick himla fina presenter av alla här hemma. Det känns som att alla, så här 19 år senare, fått kläm på vad jag gillar. Förutom de avlägsna släktingarna i Järbo - inte jättefint armband, men tack ändå. Tanken som räknas, jag vet. Jag sitter här och tittar på världens finaste pärlplattegiraff som jag fick av Jonken. Jag lovar att fota den sen. Den är världsfin och ska alltid sitta ovanför min säng.
Hela kvällen och natten var dans dans dans och dubbla regnbågar (det måste ju varit ett tecken). Jerry och polackerna skötte sitt jobb mer än väl och SP3K med. Ingen kräktes(?) och alla var glada, några frös, men allt var fint, och ja, jag kanske aldrig har sagt det, men jag tycker ju så mycket om er. Varenda en. Och den där natten på flaket, den där lunchen i matsalen och allt; jag kommer alltid minnas (och nu gråter jag nästan. Igen).
Håller tummarna för att allt prat om att vi inte aldrig mer kommer ses stämmer. Samtidigt som jag är ganska säker på att det kommer bli så med en del av er. Nån kanske flyttar. Jag är ju realist, precis som min mor. I alla fall. Till er vill jag bara säga lycka till med allt, hela livet: högskola/jobb>30 årsfest>familj>radhus>40 årskris>barnbarn>guldbröllop>'til the bitter end. Jag vill att ni ska ha världens bästa liv, för det ska jag.
Sakna mig, för jag kommer sakna er.
Jag har tagit studenten nu. Lilla jag. Det var min tur nu, efter alla syskon, kusiner och vänner, det var min tur att springa ut på trappan. Vi drack bubbel klockan tio på morgonen, skrev i varandras mössor och åkte flak.
Och det var kanske den roligaste dagen i mitt liv. Åtminstånde topp 3. Minst!
Jag fick himla fina presenter av alla här hemma. Det känns som att alla, så här 19 år senare, fått kläm på vad jag gillar. Förutom de avlägsna släktingarna i Järbo - inte jättefint armband, men tack ändå. Tanken som räknas, jag vet. Jag sitter här och tittar på världens finaste pärlplattegiraff som jag fick av Jonken. Jag lovar att fota den sen. Den är världsfin och ska alltid sitta ovanför min säng.
Hela kvällen och natten var dans dans dans och dubbla regnbågar (det måste ju varit ett tecken). Jerry och polackerna skötte sitt jobb mer än väl och SP3K med. Ingen kräktes(?) och alla var glada, några frös, men allt var fint, och ja, jag kanske aldrig har sagt det, men jag tycker ju så mycket om er. Varenda en. Och den där natten på flaket, den där lunchen i matsalen och allt; jag kommer alltid minnas (och nu gråter jag nästan. Igen).
Håller tummarna för att allt prat om att vi inte aldrig mer kommer ses stämmer. Samtidigt som jag är ganska säker på att det kommer bli så med en del av er. Nån kanske flyttar. Jag är ju realist, precis som min mor. I alla fall. Till er vill jag bara säga lycka till med allt, hela livet: högskola/jobb>30 årsfest>familj>radhus>40 årskris>barnbarn>guldbröllop>'til the bitter end. Jag vill att ni ska ha världens bästa liv, för det ska jag.
Sakna mig, för jag kommer sakna er.
Kommentarer
Postat av: Frida
Studenten var bäst! Kommer sakna dej jättemycket. Puss och kram snyggo =)
Postat av: Nea
vad fint du skrivit :)
kvällen på hang loose sög, men det gjorde inget eftersom det inte var min riktigastudent kväll. den har jag ju redan haft och den var kanon :)
Vad ska du göra nu då när livet tar fart på riktigt? Kram
Postat av: Stina
oh shit, så pinsamt.
Jag som alltid stoltserar med att har jag sett ett
ansikte så glömmer jag det inte, yrkesskada.
Men, när tusan har vi setts ? : )
Trackback