Snälla du, var inte så naiv

Angående förra inlägget:

[
http://blogg.passagen.se/amanda.heter.jag] är en blogg skriven av "den riktiga" Amanda, om det som hänt  typ. Så [den här] och den ovan är skrivna av den riktiga Amanda, vars bilder blivit stulna. Alla bloggar som varit falska är borttagna nu, men de har varit bland annat voljeti.blogg.se, mamagotsoul.blogg.se och runninoutofsympathy.blogg.se.

Det är ju inte så att vi hade grym kontakt, inte alls. Vi brukade mest kommentera varandras bloggar ganska ofta. Men ändå känns det väldigt konstigt.

Jag kommer ihåg när jag var mindre och hade nånslags chat-kompis, en tjej som var lika gammal som bodde i USA. När jag berättade för min mamma om hur kul det var sa hon bara "Hur kan du veta att hon ens är en tjej?". Jag blev nästan arg på henne, det var klart att det var en tjej! Typiskt en misstänksam morsa! Det var ju en tjej som var lika gammal som jag, och som bodde nånstans i USA. Det var ju självklart. För hon sa ju det.

Ha! Nu ser jag det hela med nya ögon. Mamma har alltid rätt. Alltid.

You are the reason I feel sick

Okej. Jag ha blivit så jävla lurad. Så lurad, och det är obehagligt.

Ni har säkert sett henne. Hon brukade kommentera i min blogg ofta, "Amanda". Vi kommenterade varandra ofta, pratade några gånger på msn och mailade några gånger. Hon bytte bloggadresser i princip varannan månad, men ni kanske kommer ihåg voljeti.blogg.se, mamagotsoul.blogg.se, runninoutofsympathy.blogg.se eller nu senast fivesenses.blogg.se. Alla är nu borttagna. Nu i efterhand är det lätt att se varför adresserna byttes så ofta: hon blev påkommen med sitt påhittade liv.

Jag läste hennes blogg ofta, och ständigt hände det nya spektakulära saker. Hennes liv var liksom kantat av tragedier; hennes ungdomskärlek som hon också var gift med dog, hennes 3 åriga dotter dog, hon fick missfall och nu i höstas "dog" hennes mamma i cancer. Och det är klart att det var uppseendeväckande, men inget man ifrågasätter, för människor dör och i bland flera i samma persons närhet. Så är det ju.

Första gången jag verkligen blev misstänksam var när hon började dejta en kille hon kallade "DMA" - som senare visade sig vara Mattias som var med i förra årets Idol. De hade träffats på danshögskolan där de gick i samma klass. Varningstecken #1: Under idolprogrammet visas deltagarnas anhöriga i publiken. Men när det står "Mattias flickvän" är det inte "Amandas" nylle som dyker upp i rutan - det är någon annan. Detta förklarar hon med att det är ett efterhängset ex till Mattias envisas med att dyka upp på inspelningarna och hävda att hon är hans flickvän. Fine.  Varningstecken #2: Mattias kan ju knappt röra sig i takt till musiken han sjunger. Han kan ju faktiskt inte alls dansa, vilket han till och med säger själv. Han som gått på danshögskola? Märkligt.

I efterhand är allt så jävla tydligt och hur fan kunde jag bara äta all skit? Jag kände ju till och med ibland att det inte riktigt gick ihop. Men att tro att någon sitter och ljuger ihop en hel livshistoria, stjäl bilder från en annan tjejs blogg och hävdar att det är hon själv och dessutom kommunicerar med andra som denna människa - jag blir så arg!

Och inte förän idag fick jag veta sanningen! Inte förän jag läste det i en annan blogg jag ofta läser,
Journalen. Här och framför allt här kan du läsa vad Emma skrivit om det här, och jag hade lika gärna kunnat skriva det själv - allt hon fåt höra har jag fåt höra - och gått på.

Det här är det riktiga Amanda, och hon har fått sitt namn och sina bilder stulna av ett psyko helt enkelt. Bilder och namn är stulna, men alla historier REN lögn, alla döda barn, mamman, alla jobb - allt. All medkänsla jag känt för henne. Grundlurad är vad jag blev.

Och jag vet att du läser det här, de säger att du egentligen heter Emelie. Du är en sorglig sorglig människa och du äcklar mig. Faktiskt. Det är ett hårt ord, men det är fan sant.

The more you ignore me, the closer I get

Världsskön måndag med bara en lektion som dessutom krävde noll arbete och mysmorgon hos F. Däremot har jag fått en underlig huvudvärk den senaste veckan och imorse slog det mig att jag kanske behöver glasögon. Jag vet inte om jag törs göra nåt syntest...

-

Nu sitter jag i alla fall här med Morrisey och Moneybrother och allt känns bra. Jag hade en lång diskussion med mamma och pappa vid matbordet gällande fördelar och nackdelar med styrdans. För det är ju så att styrdans-generationerna inte förstår sig på dagens krogdansande (vad kallas den egentligen? Jag motsatte mig starkt termen "Discodans"). Det känns så närgånget med styrdans. Jag vill ha distans. Och inte kan  man smita så snyggt heller. Och tänk om han är kass på att föra? Och inte kan man dansa ensam, det är ju, let's face it, inte lika relaxed att bugga två tjejer tillsammans som att dansa VadViNuSkaKallaDagens-dans två tjejer ihop. Och vem är egentligen modig nog att bjuda upp nu för tiden? Och tänk om han har värsta handsvetten (ew).




Men tänk er ett fullsatt Goya/Slick/valfritt icke-Gävle-ställe, där alla dansar styrdans. Hiphop-killarna och tjejerna med minioutfits, brats-killarna och estet-brudarna. Svårt va?

Det är tydligen så att så som man dansar som ungdom fortsätter man dansa sig genom livet. Alltså, styrdans-generationen styrdansade sig igenom sina tonår och gör det än. Och det känns troligt, för min nu 36 åriga syster dansade inte styrdans när hon var yngre och gör det inte nu heller. Hon dansar som jag.

Undrar om tjejerna som dansar (milt uttryckt) oanständigt nu kommer göra det samma på ålderdomshemmets danskvällar? För i sånnna fall kommer jag skämmas precis lika mycket för deras skull då, som nu.

Puss puss.

I am McLovin!!

image78


Jag såg att
Frida hade sett förra årets roligaste film: Superbad (svenska: Supersugen).
Har du inte sett den, gör det.


Thom

Idag ska jag göra min mamma skitsnygg till hennes firmaparty. Att sminka och fixa med andra är bland det roligaste jag vet. Jag vill göra det jämt!

Hela kvällen går åt till att barnvakta världens sötaste snorungar Jonk och Ville.

Nu: frukost.

still I'm dying with every step I take

Bra saker med den 24 januari:
- Little Britain på engelskalektionen.
- Lönespec från Posten: 7600 kr för sju dagars arbete. Sjukt välbehövligt!
- Bubbelbad med Lush-pryl som luktar viol. Jag luktar viol.
- Glass med chokladsås.
- OC-repris på femman, precis när jag kom hem från skolan.


Dåliga saker med 24 januari:
- 40 minuter lunch.
- Otrevliga mattanter.
- Hjärndöda ettor utan världsvana.
- Huvudvärk.
- Sova ensam.


Den 25 januari ska jag
- Inte börja i skolan förän 12.20 = snooza minst en timme.
- Äta taccos tills jag faller död ner.
- Mysa till jag inte orkar mysa mer.

Size up

Jag kan inte sluta tänka på balklänningen. Den var så perfekt. Ännu roligare blev det när jag kom fram till att storlek 36 var den som passade. 36!! Jag har aldrig storlek 36. Det är ju pyttelitet.

Det enda lite dåliga var att det fanns fler likadana. Men tanten som jobbar där sa att det inte är många som kan ha den modellen, för att man måste vara sjukt lång (vilket jag ju är) för att kunna ha den eftersom tyllet gör att man inte kan sy upp den på längden. Så jag håller tummarna för att ingen annan har en lika på balkvällen. Det skulle lite förstöra det roliga.

Cyanide and Happiness, a daily webcomic

Profil

image210


Jag glömde säga att jag valde balklänning igår. Screw att sy en själv.

Den var otroligt vacker, och jag ville aldrig ta av den. Jag längtar till 28 maj.
Jag vet att jag aldrig kommer vara så snygg som då.
Allt kommer vara perfekt.

Det måste vara perfekt.

Guldfredag med pappa

Ingen har några pengar. För min del var det väldigt länge sen mitt kontoutdrag visade tvåsiffrigt, men nu gör det faktsikt just det. De flesta verkar sitta i sina tv-soffor på hemmaplan den här helgen, och så även jag. Helt okej skönt. Igår kollade jag på P3 Guld-galan tillsammans med pappa. Han tyckte Hästpojken var bra, men när det blev Kleerups tur och Lykke Li sjöng funderade han på allvar om det var fel på mikrofonen. "Hon hörs ju inte". Men lyssna då, hon är ju skitbra!





Annars hade pappa bara hört en av alla artister som syntes under galan. Det var September, för hennes låtar spelas också på Rix FM. Ja, som ni märker kommer jag inte från ett särskilt musikintresserat hem...



För att kolla in de andra kickassbra uppträdandena från P3 Guld, klicka här!

Är jag normal?

Ibland kan jag inte koncentrera mig. Jag får små hook ups på grejer och sen kan jag inte fokusera på någonting annat. Ofta är det roliga saker jag tänker på, typ nåt roligt skämt eller nåt som hänt eller som idag ett roligt YouTube-klipp. Det händer mest när det jag borde koncentrera mig på är tråkigt.

Under dagens Staden och Framtiden-lektion kunde jag inte sluta spela upp klippet här nedan för mitt inre. Det måste se roligt ut, när jag sitter där och försöker hålla mig för skratt.





Fanny och jag konstaterade efter att jag visat henne, Elin och Hanna vad jag satt där och fnissade åt, att man får lätt ont i nacken efter att ha sett det här. Den landar ju på huvudet. Den amerikanka nyhetstanten säger att "the bear is ok" och han släppts fri "deep in the woods". BS! Den måste ju skadat ihjäl sig. Känns lite som när en pappa berättar att alla kattungar fått flytta ut på landet när de egentligen ligger i en plastsäck i garaget.

Hur som, det är sånt här jag krampaktigt måste hålla mig för skratt för, när jag sitter ensam på bussen. Finns det något namn på den här störningen?

en obekväm sanning

I have a confession to make. Jag har börjat träna. Det är inte speciellt roligt. Mer som en timmes hjärndödhet. En timmes hjärndödhet som ger snyggare stjärt. Det är mitt mantra på Friskis och Svettis-golven: "lite till, snyggare stjärt".



The todays special

DAGENS VILL HA: Obegränsat med friterad mat och bearnaisesås 
DAGENS KLÄDSEL: Mina hippa lila mysbyxor från IKEA och gammalt linne.
DAGENS SMINK: Ett kajalexpriment plus det vanliga.
DAGENS FRISYR: Nytvättad hästsvans.
DAGENS LÅT: Moneybrother - Magic Moments
DAGENS SAKNAD: Det som brukade vara förut.
DAGENS DUMMASTE:
Tar det sorgliga aldrig slut?
DAGENS MISSLYCKANDE: Träningsambitioner.
DAGENS DROG: TV.
DAGENS KÖP: Schampo, balsam, tamponger, 1,5 liter mjölk.
DAGENS GODIS: Inget?! Shit, jag har glömt att äta godis idag!
DAGENS HUMÖR: Lite sjuk/förkyld, lite illamående men ändå ok.
DAGENS ORD: Will! Will!

Om fem minuter börjar jag en ny kurs



Den heter Religion B.

I talk as if it's now, but nothing is new

Jag vill byta bloggsida. Blogg.se fungerar aldrig som man vill. Men vart ska jag då gå?


Idag skrev jag klart filosofin som skulle varit inne för 2 veckor sen. Bajstråkigt. Jag har segat jättemycket. Gjort en miljon andra saker. Pillat mina naglar jätterena. Kunde dock inte städa eftersom det mesta var kliniskt rent redan. Städning var min plugg-undanflykt igår nämligen. Ja, men jag känner mig ganska uttömd på ämnet "Människan och arbete". Eller rättare sagt, jag hade väldigt lite att säga, så det blev en så där tre sidor och sen hjärnstopp. Det funkar förhoppningsvis till ett G. Jag gav upp mitt filosofibetyg för länge sen, jag är sämst på att förklara saker som finns i mitt huvud så att andra ska förstå.

9.40 börjar skolan igen. Och den börjar med min tråkigaste kurs. Engelska C med Carina är kursen from hell. Åh åh åh det är så tråkigt. Alla tycker det, så då får man säga det högt också. Enformigt var ordet.

Att det bara är EN termin kvar nu kan jag säga hur många gänger som helst utan att förstå det. Min mamma kan tjata hur mycket som helst om att jag måste kolla ut ett mönster till min balklänning, men jag kommer ändå inte förstå att det faktiskt börjar bli dags. Så när jag vaknar upp där på måndagen den 16 juni, utan att ha sökt ett enda jobb och alla studentfestligheter är slut kommer det nog uppenbara sig att det var där det säkra slutade och det osäkra började. Min framtida handledare på arbetsförmedlingen och resten av alla kommer stå bredvid min säng och skrika HATE TO SAY I TOLD YOU SO.



a life full of glittering poo

Det känns lite ouppdaterat här. Det beror mest på att jag
ju bor hemma hos mamma och pappa igen, och här finns inget smidigt trådlöst internet. Och eftersom datorn här hemma är så ofantligt seg, så måste jag dra ur en massa sladdar ur den när jag ska använda min dator, vilket gör att risken för impulsiva blogginlägg minskar.

Igår firade vi Lisa lite i efterskott. Det bjöds på ost och kex, och vad passar oss kulturare bättre? Fancy. Efter att ha myst med lite vin gick vi ut på Goa, där jag aldrig varit förut. lite halv launchigt ställe och helt okej mysigt. Xider Xmas var på rea, endast 25 spänn styck! Mer borde de aldrig få kosta.

I alla fall började jag fundera över en grej; det singlar runt en massa glitter i julcidern, även om det inte ser ut riktigt som på bilden, vilket nog ingen uppskattar mer än jag, men glitter är det verkligen hälsosamt, och om ja, varför innehåller inte fler drycker och ätbara saker glitter? Tänk så mycket roligare spagetti och köttfässås skulle vara om det glittrade om den? Så mycket roligare skolmaten skulle kunna bli, det finns inga gränser (hint, Sodexho, sky's the limit)!

Men så undrar jag också vart glittret blir av? Hur kommer det ut? Som glitterkiss? Eller blir det till en boll av glitter, som en julgranskula, där i magen som stannar för resten av livet? Ah, så spännande!


(Jag tänker inte skriva nåt om ångesten som lurar i varje hörn över att det bara är några fjuttiga dagar kvar på det här jullovet)