Bisarra traditioner och snorungar - Glad påsk
På bussen hem hörde jag något lustigt. En gammal tant som pratade i mobiltelefon(!) sa: "Ja, jag kommer efter Glamour." Det finns alltså människor/i alla fall en människa som fortfarande följer Glamour. Ja, man slutar aldrig förvånas.
Idag är det alltså Skärtorsdag. En rätt fin dag. Men hittills har inte en enda påskkärring ringt på dörren. Har barn slutat med det? Vilka puckon i så fall! Den enda dagen på året hela världens främlingar bjöd på godis. Jag tänker inte räkna halloween, som faktiskt inte har fått nån större genomslagskraft, i alla fall inte i Bomhus. Barn är väl för ytliga nu för tiden, de vägrar väl ta av sig sina Peak-tröjor för tusen spänn i storlek 120 för att klä på sig nån löjlig lång blommig kjol och huckle. Alla barn nu för tiden verkar gå runt i märkeskläder mer värda än min garderob sammanlagt.
Jag gick alltid själv runt som påskkärring. Modig som fan! Men det fanns vissa dörrar där man inte ringde på. Dörrar som inte kändes inbjudande, dörrar där det syntes att det aldrig bott några barn och som det syntes på att folket där inne inte hade någor godis hemma och som skulle fnysa åt en. Var det fler som hade sånna taktiker för sig? Kanske bor jag bakom en sån dörr? I sådana fall säger dörren fel, för vi har visst godis hemma. Små rullar med Pez-godis och godishalsband, rätt flott om jag får säga det själv. Godis som jag skulle sett som något extra om när det var jag som hade huckle och fräknar och kinder som målats rosiga med nåt gammalt utkladdat läppstift.
Jag ska förresten på party hos min kusin på lördag. Påskparty. Alla måste vara påskkärring - röda kinder och fräknar är minimum för att komma in genom dörren. Troligen ett påhitt från min kusins engelske pojkvän, som tycker att svenska traditioner kan vara de mest bisarra i världen.
Idag är det alltså Skärtorsdag. En rätt fin dag. Men hittills har inte en enda påskkärring ringt på dörren. Har barn slutat med det? Vilka puckon i så fall! Den enda dagen på året hela världens främlingar bjöd på godis. Jag tänker inte räkna halloween, som faktiskt inte har fått nån större genomslagskraft, i alla fall inte i Bomhus. Barn är väl för ytliga nu för tiden, de vägrar väl ta av sig sina Peak-tröjor för tusen spänn i storlek 120 för att klä på sig nån löjlig lång blommig kjol och huckle. Alla barn nu för tiden verkar gå runt i märkeskläder mer värda än min garderob sammanlagt.
Jag gick alltid själv runt som påskkärring. Modig som fan! Men det fanns vissa dörrar där man inte ringde på. Dörrar som inte kändes inbjudande, dörrar där det syntes att det aldrig bott några barn och som det syntes på att folket där inne inte hade någor godis hemma och som skulle fnysa åt en. Var det fler som hade sånna taktiker för sig? Kanske bor jag bakom en sån dörr? I sådana fall säger dörren fel, för vi har visst godis hemma. Små rullar med Pez-godis och godishalsband, rätt flott om jag får säga det själv. Godis som jag skulle sett som något extra om när det var jag som hade huckle och fräknar och kinder som målats rosiga med nåt gammalt utkladdat läppstift.
Jag ska förresten på party hos min kusin på lördag. Påskparty. Alla måste vara påskkärring - röda kinder och fräknar är minimum för att komma in genom dörren. Troligen ett påhitt från min kusins engelske pojkvän, som tycker att svenska traditioner kan vara de mest bisarra i världen.
Kommentarer
Trackback