Nytt jobb.
Lunchade med W, C och A igår. Två av dem är riktiga resturangrävar och har jobbat mest överallt känns det som. Under de typ 4 timmar vi var på stan fick de samtal från 5 olika resturanger i stan som ville ha personal - akut. De var opepp så jag fick luren och hade plötsligt en hetsig resturangägare med personalbrist i andra änden.
"Det skulle va en RIKTIG lifesaver. Snälla?"
"Ok..?"
"Bra. Kom till 18. Hej." klick.
Det va stans italienska resturang och nog den bästa jag vet. Och jag har aldrig varit så nervös inför ett jobb. Jag hetsrökte två cigg i rad innan jag satte mig på cykeln. Anledningen till det är att det är fint och väldigt intimt ställe där folk förväntar sig en utläggning om vilket vin du ska välja till ryggbiffen.
Det roliga med resturangbranschen är att det inte existerar nåt som kallas arbetsintervju. Råkar du vara i samma sällskap som personen chefen ringer egentligen så räcker det. Frågan "har du NÅGONSIN serverat förr?" ställs inte ens. Ta med svarta byxor och skor. Punkt. Sen är det bara ösa och hänga på mycket man bara kan för oftast har ju ingen minsta tid att visa dig exakt hur saker och ting går till på just det stället. Se och lär. Smaltalk får man ta när man stängt eller i eventuell rökpaus.
Efter att ha tappat en kaffekopp i kockens paneringsbleck och krossat ett ölglas (tomt som tur va och inte ute i resturangen...) så släppte spänningen lite.
Hur gick det då?
Bra. Så klart.
Ikväll blir det jobb på Winnerbäck i Läkerolen. Kanske hinner smygtitta lite :)