EM JO TH

De här två bilderna är de enda jag har på min dator från mitt livs två bästa resor. Den första visar pappa, i grått, jag och mamman och pappan i familjen som åkte med oss på Coco beach efter att vi varit på fisketur. Det blev ingen fisk på två timmar, men däremot kom det flera delfinflockar och visade upp sig för oss ute på havet.

Den nedre bilden är tagen från en klippa ner på Vagator beach. Den stranden är ofta med i olika Bollywood-filmer och därför lite av en helgedom. Det kryllade av folk i kläder i vackra färger. I Indien ser du aldrig nån som är klädd i svart och är någon klädd i vitt har de sorg. Hela landet är en explosion av färg. Hotellstäderskorna har saris broderade med guld och plingande små klockor. Det är inte som hemma. Det är inget som är som hemma.

Och jag älskar det! Att komma till en kultur som är så annorlunda på bokstavligt talat alla sätt är bland det mest befriande man kan göra. Att inte riktigt veta hur allt går till är sjukt befriande. Det finns många saker jag skulle kunna berätta om men det ger ju inte er så mycket fastän det sånt som jag alltid kommer minnas och tänker på ofta :)

Och kossorna förstås: kor på gatan, kor på stranden, kor mitt i gatan = trafikstockning. Men det är underbart! Somnade på stranden och vaknade med en 150 kilos tjur precis bredvid mig. Tur att dom är snälla. Om inte så kan man bara akta sig.

Hur som helst, i mars åker vi igen, jag, mamma och pappa och jag lääääängtar.